Gorni Okol

Sofia är numer en välbekant stad så ett erbjudande om att få följa med på en utflykt utanför staden tackar jag förstås inte nej till. Färden gick till Gorni Okol, en liten by i bergen trekvarts timmes färd från Sofia.

På vägen passerade vi Bulgariens största sjö, Iskar. Det är ingen naturlig sjö utan en sjö skapad för att alstra vattenkraft. Med svenska mått mätt är det förstås ingen stor sjö. Men det är ett populärt utflyktsmål för sofiaborna. De har ju inte Vänern att jämföra med. Restaurangen som ännu inte öppnat för säsongen, är därför med största sannolikhet fullsatt om sommaren.

Eftersom byn ligger såpass nära Sofia har det numer blivit gasnka populärt att bo här. Det är förmodlgen skälet till att bebyggelsen var ganska blandad. Här fanns fina välunderhållna hus, hus som inte var färdigbyggda och hus som rasat ihop.

Huset lägst till höger i bilden var tidigare byns enda affär. Snett framför den finns det obligatoriska marmortorget som enligt min ciceron fanns i alla bulgariska byar och städer. De var till för manifestationer där partiet skulle hyllas. Numera används marmortorget i Gorni Okol mest för att torka hö på sommaren.

I trädgårdarna var odlingssäsongen på gång även om det inte fanns någon sallad färdig att skörda, som det fanns i Sozopol redan för en månad sedan. Gorni Okol ligger på kanske 1300 m ö h så här är det betydligt kallare. Lite kryddor var dock på gång i den här smakfulla kryddträdgården.

Om det inte hade varit så disigt, eller om det var låga moln som skymde sikten, skulle jag fått med Rilaberget på den här bilden. Där har jag besökt Rilaklostret (vilket jag berättat om i ett tidigare blogginlägg) så jag kanske numer kan anses vara ganska välberest i Bulgarien. Fast än är jag inte nöjd. Det finns väldigt mycket kvar att se i det här landet.