Vidin

Den västligaste staden i Bulgarien är Vidin. Där tillbringade jag några timmar. Donau såg ungefär lika dan ut här som i Russe. Fast här kunde man bada. Det var synd att jag inte visste det. Det var en mycket varm dag och jag hade absolut kunnat tänka mig att ta ett dopp om jag bara haft badkläderna med mig. Nu blev det i stället att promenera runt i staden.

Den stora sevärdheten i Vidin är Baba Vida fortet byggt av de medeltida bulgarerna på en grund från romersk tid.

Här kunde man gå ner i mystiska gångar som ledde ner i fortet.

Eller klättra i trappor som ledde upp i fortet. Men jag var inte tillräckligt modig. Det var ganska tidigt på morgonen. Enligt skylten utanför, skulle fortet inte ens ha öppnat för besökare. Men jag har vid det här laget lärt mig att aldrig lita på den information som man får på skyltar här i Bulgarien, så jag provade att komma in i alla fall. Det gick bra.

Jag kände mig hur som helst lite ensam, vilket faktiskt är det normala vid besök på bulgariska museer, åtminstone utanför Sofia. Och eftersom jag, till skillnad från bulgarerna är trygghetsnarkoman, kändes det helt enkelt för farligt att utforska det inre av fortet. Skulle trappstegen braka ihop under mig och skulle murarna i gångarna rasa över mig? Det vågade jag inte undersöka när det inte fanns några andra besökare i närheten.

Även i Vidin fanns det hus lämnats åt sitt öde. Det här måste ha varit en vacker kyrka för länge sedan.

Ytterligare en av sevärdheterna i Vidin, Kapiyaporten från 1600-talet, alltså under det ottomanska väldet. Mittemot finns det forna kommunistiska partiets högkvarter och däremellan det obligatoriska marmortorget.