Universitetsinterörer

När universitetet byggdes var det här den syn som mötte en om en orkade öppna de flera meter höga entrédörrarna som säkert är jättetunga. Jag har inte fått chansen att prova för de är numer tillbommade. Men visst är det pampigt!

Det är också fint att universitetet håller sig med ett eget galleri där utställningarna avlöser varandra. Här är en fotoutställningen om antarktis som fått besök av en förskoleklass. Notera metoden att hålla ihop barngruppen. Ett långt rep med öglor på lagom avstånd där barnen får varsin ögla att hålla i och säkerligen stränga order om att inte släppa taget.

Det är förstås inte lika fint i lektionssalarna. I de flesta finns originalbänkarna från när universitetet byggdes kvar. De är inte särskilt bekväma.

Det här är väl inte original från byggnadsåret eftersom universitetet har 122 år på nacken, men det är minsann inte igår det här installerades.

Elsäkerhet är som synes inget högprioriterat ämne. Inte brandsäkerhet heller för den delen. Brandslangarna finns i skåp som är låsta med hänglås. Då gäller det att få tag i rätt nyckel när det kniper. Det är ju inte som Sverige att en nyckel går överallt, utan vaktmästarna har hur många nycklar som helst att hålla reda på. Men jag vet inte om det skulle spela någon roll. Vad jag kan se är brandslangarna ändå odugliga om en skulle lyckas få ut dem ur skåpen. De ser faktiskt ut att ha åldrats. Jag tror inte att brandinspektioner där en kontrollerar utrustningen är något som förekommer här. Säkerligen är brandslangarna liksom så mycket annat på det här universitetet, mycket gamla.

Jag kanske ska knacka på den här dörren någon dag. Jag har ju noterat ett och annat för en ombudsman att ta tag i.

Konsumera kultur i Sofia

Det jag gillar mest med Sofia är att det är lätt och billigt att bli en riktig kulturkofta. Så mycket kultur som jag konsumerat här i Sofia skulle det nog ta tio år att för mig att få mig till livs i Sverige.

Filmfestivalerna verkar avlösa varandra.Under den senaste, Sofias internationella filmfestival, har jag sett två filmer. Jag såg tillsammans med kanske ett tjuotal biobesökare Erik Gandinis film Videocracy, om Berlusconis Italien. Om mitt förtroende för politiker var lite skamfilat innan så blev det definitivt inte bättre nu även om vi i Sverige kanske inte riktigt nått upp till italiensk standard ännu.

'

Som kanske framgår rymde biografsalongen i "Biopalatset" betydligt fler än de ca 20 åskådarna som infunnit sig, kanske 350. Alla satt dock kvar under hela filmen vilket inte var fallet när jag var och såg Låt den rätte komma in under förra årets internationella filmfestival.

Det finns också flera utställningslokaler utan entréavgift där jag brukar slinka in när jag har vägarna förbi. En ligger i anslutning till kulturdepartementet om jag inte är felunderrättad. Senast jag var där presenterade man en bulgarisk skulptör som gjort en del häftiga saker. Skrev tyvärr inte upp namnet så ni får hålla tillgodo med en av hans skultpurer och ett porträtt.

I lördags kväll var jag på en pub där en grupp från Sofia, fast utan bulgarer, spelade. Det var svängigt värre. För första gången i Sofia träffade jag också några svenskar. Det var två svenska tjejer varav en var här och jobbade på ett callcenter och den andra var här och arbetade i en teatergrupp inom ramen för ett EU- projekt.

Här nedan är operan där jag varit och sett Maskeradbalen. Och fick bannor för att jag tog kort. Jag trodde att man bara inte fick fotografera förställningen men så var det inte. Undrar vad som händer nu när jag dessutom publicerar bilden? Det var inte lika bekvämt som i biosalongen men jag lyckades ändå somna en liten stund vilket jag inte har gjort när jag sett på film i staden. Trots mina ansträngningar i kulturkoftebranchen har jag inte lyckats bli någon stor operafan ännu.

Klassisk balett har jag ju också sett här (och sovit på) men nu skulle jag vilja se lite modernare dans för det har jag inte gjort förut. Fick information om en spännande dansgrupp som ska ha en föreställning här på torsdag. Tyvärr var biljettbokningssidan bara på bulgariska. Jag tog hjälp av google översättning och lyckades boka en biljett, men det tog så lång tid att hålla på att översätta så när det var dags för det sista stget, att slutföra beställningen, trodde jag att jag visste vilken knapp jag skulle trycka på. Det gjorde jag inte så det blev fel. Jag lyckades inte betala biljetten. Undrar om de håller den för mig alla fall. Det blir ett projekt för de närmaste dagarna, att ta reda på hur det förhåller sig med det. Önska mig lycka till!

Sådan herre sådan hund

Sådan herre sådan hund är ju ett välkänt talesätt i Sverige men det gäller inte här i Bulgarien. Här kan en få se pensionärer på promenad med sina pittbullterriers och hårda grabbar med små knätofsar. Ett är i alla fall säkert. Hundarna är mycket coolare här. Många hundar går lösa och ägarna släpper dem även på en smal gräsklädd remsa intill en hårt trafikerad väg.

Kanske är det att hundarna ofta går lösa som gör att de är så coola. De kan gå förbi varandra till synes helt utan att ta någon notis om varandra. Jag har nog aldrig upplevt en hund i Sverige som inte spanat in en annan jycke på långt avstånd. Och att gå förbi den utan att få hälsa eller få bita stupen av den skulle vara en katastrof.

Trots att det ibland vimlar av hundar i parken hörs det inte särskilt mycket hundskall. Sällskapshundarna leker ibland med varandra eller så utforskar de världen på egen hand. Vildhundarna ligger och vilar.

Det finns gott om vildhundar i Sofia, runt 6000 enligt färska beräkningar. Det verkar som om de lever hyfsat drägliga liv för en del av dem ser ut som om de är till åren komna. Fast jag har också sett trista saker som en hund med en nästan handbollsstor tumör hängande under magen och hundar som har haltat svårt.

Vill du ha en valp kan du hämta en parken. Av dessa båda försvann den mörka, den mest välväxta av dem, först. Några dagar senare den mindre. Jag hoppas att det var goda människor som tog hand om dem, trots att de nog egentligen var för unga för att lämna sin mamma.

Det går också bra att köpa en valp i djuraffären.

Där kan du också köpa katter.

Jag ser inte lika många vilda katter som hundar. Det fanns en med en halv svans som höll till nära mitt hus när jag kom hit, men den försvann. Kanske är det för många som konkurrerar om de matrester som kasseras, både människor, hundar och råttor. Eller så håller katterna sig undan. De blir säkert jagade av de vilda hundarna om de inte passar sig.

Här har de valt en strategisk placering där de skulle kunna komma undan en besvärlig hund genom att smita under staketet.

Kvinnornas marknad

Kvinnornas marknad är en lång gata fylld med olika stånd där en kan köpa det mesta. Allt som allt blir det nog 1,5 km marknadsstånd med allt från kalsonger till vin. Jag trodde att det var en marknad där det bara var kvinnor som sålde saker men så är inte fallet. Det heter kanske kvinnornas marknad för att huvuddelen av utbudet är sådant som kvinnor anses behöva köpa till matlagningen. Mycket frukt och grönsaker fast kålrötter verkar inte finnas i det här landet. Men det finns nötter och bönor, bröd och kex, ost och fisk.

Själv har jag köpt tofflor för 7,50 paret på kvinnornas marknad men allra mest har jag köpt ullgarn. Flera kilo faktiskt eftersom jag tyckte att 100 kr/kg var ett helt okey pris. Fast så småningom hittade jag ännu billigare ullgarn. Det kostade bara 75 kr/kg. Så om jag behöver köpa mer garn ska jag försöka pruta nästa gång. Det påstås att det ska gå bra här men jag har aldrig försök.



Kött och korv finns det också. Här syns grisfötter till vänster och öron till höger. Måste fråga någon vad de gör med grisöronen.



Om man har med sig en egen flaska kan köpa vin för mellan 10 och 15 kr litern.



Den speciella bulgariska keramiken köper man billigast här på marknaden.



Olagligt i Sverige men tydligen helt okey att använda i Bulgarien. Den stora fällan till höger är en vargfälla. Att det är okey att använda sådana här tortyrredskap får mig att fundera en aning över graden av civilisation.