Med en hel del sorg i hjärtat reste jag tillbaka till Sofia för sista gången innan det här äventyret är avslutat. Jag är förstås övertygad om att jag kommer att återvända hit för att besöka alla fantisktiska vänner jag fått här och kanske vill jag även arbeta här fler gånger, men det var i alla fall sista återresan den här perioden. Lite upplivad var jag förstås för att jag skulle få tillgång till finrummen på flygplatsen. Eftersom jag gått med i en flygklubb och samlat poäng hade jag nu ett kort som gav mig tillträde till loungen i Budapest. Fast det var visst bara på låtsas.
Om ni, mina Bulgariska vänner tycker att jag ibland har uttryckt mig lite negativt om sakernas tillstånd (och kanske kommer att göra det vid fler tillfällen) i Bulgarien kommer här lite plåster på såren. I Ungern verkar det inte heller finnas datorsystem värda namnet. Mina poäng på resorna måste jag alltid gå till kontoret i Sofia och tjata mig till och när jag nu kom med mitt kort så dög inte det. Det fanns en felaktig bokstav på min biljett så jag blev inte insläppt i de fina salongerna trots innehav av silverkort.
Stämningen lättades dock upp något av den nya spännande konstinstallationen i ankomsthallen på Sofias flygplats. Vi som tillhör "verklighetens folk" (uttryck myntat av Göran Hägglund, ledare för Kristdemokraterna = sådana som inte gillar abstrakt konst) blir alltid glada när vi kan känna igen något i konsten. Den här installationen kände jag igen! En pendang till en installation på konstmuseet! Jag har presenterat den tidigare men för den som har glömt kan jag presentera den igen.
Den sista tiden här har förutom det myckna kulturkonsumerandet också förgyllts av en övernattning på ett femstjärnigt hotell. Tyvärr har jag aldrig bott på femstjärnigt hotell tidigare vad jag kan komma ihåg. Jag kan därför inte bedöma om fem stjärnor i Bulgarien är lika mycket värda som fem stjärnor någon annan stans. Rummet var i alla fall mycket stort och mycket flott som framgår av bilderna.
Det enda negativa här var väl att jag beställde kanin på den mycket dyra (med bulgaiska mått mätt) restauragen. Jag gjorde det mest för att jag inte ätit så mycket mer än den kanin jag lagat till själv och var nyfiken på hur de lagar till kanin på en fin restaurang. På restaurangen räknade de nog med att det var riskfritt att försöka lura västeuropéer. Det var ju bara synd att de försökte lura just mig med att servera fläskfile istället. Så stora bitar kött går inte att hitta på en kanin och kaninkött har desutom en ganska speciell sötaktig smak men det är det kanske inte så många som vet om. Kyparen var i alla fall ärlig nog att inte försöka ljuga bort misstaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar