Visserligen stod det Sunny Beach där busspersonalen körde av mig, men eftersom jag frågat om det var Nessebar när jag gick av trodde jag ett tag att det bara var hållplatsen som fått namn efter turistgettot. Och visst fanns där hotell i överflöd. Men alla var stängda. Där hade det nog inte gått att hitta någonstans att bo. Det blev några kilometers promenad tillbaka i bussen färdriktning och där, i Nessebar, fanns i alla fall några öppna hotell.
Nessebar finns med på Unescos världsarvslista och det är fullt begripligt. Den lilla staden som ligger på en halvö är mycket vacker. Dessutom är den full med lämningar efter thraker, greker och romare som daterar sig ända tillbaka till 300 f Kr.
På bilden ovan syns medeltida kyrka, Hristos Pantocrator, byggd i typisk östortodox arkitektur.
Staden är också känd för sin speciella arkitekur med låga hus och smala gränder. De flesta husen är byggda i trä men det finns som synes även stenhus.
På morgonen hade fiskarna varit ute med sina båtar och plockat upp nät och här satt de och tog hand om fångsten. Jag kan tänka mig att de får avsättning för sin fångst under turistsäsongen men så här års borde det ha varit lite kärvt.
En annan medeltidskyrka, som det vimlar av i staden ligger precis ovanför hamnen. Den här har dock raserats av en jordbävning vilket inte syns på den bilden.
Nedanför kyrkan St John Aliturgetos, bland resterna stadens murade försvarsväggar, hade man installerat en scen för sommarteater. Här hade man också kostat på sig en del utsmyckning. Frågan är om det äkta vara eller kopior.
Staden är inte så stor. Efter två dagar hade jag promenerat i samtliga gränder många gånger. Hur man bär sig åt för att frakta runt turister i buss här om somrarna är en gåta som jag inte tänker ta reda på svaret på.
