Lucia

Här i Bulgarien firar jag mer Lucia än vad jag gjort på många år i Sverige. Först ut var svenska ambassadens luciafirande med bulgariska radions barnkör i luciatåget. De var väl inte jättebra på svenskt uttal men det var inte det största problemet. För en svensk är det mycket störande med ett luciatåg som rockar loss, vilket de här barnen gjorde när de sjöng bulgariska julsånger. Men det fungerar inte så bra med rockande lucior, tärnor och stjärngossar.

Efter ambassadens luciafest var det dags för universitetets (de tre bilderna i mitten). I år höll vi till på Grand hotel i Sofia. Eftersom vårt luciatåg inte var så stort hade vi förstärkning av en kör, i vilken några medlemmar tidigare har studerat svenska, varför uttalet är perfekt och sången blir mycket vacker. Och här rockar minsann inga lucior. Det sköts helt traditionsenligt. I år serverades förutom glögg, lussekatter och pepparkakor även risalamalta.

Det sista luciafirandet ägde rum den 17/12 och då var det den gymnasieskola där man välja att studera svenska som firade. Här fanns det största av alla luciatåg. Man deklamerade också Viktor Rydbergs Tomten vilket jag inte lyckades få studenterna på universitetet att göra. Synd, för den är fin.

Klassisk balett

När det inte är så dyrt att konsumera kultur kan en kosta på sig att prova lite nya saker. Klassisk balett till exempel. En ukrainsk grupp framförde Romeo och Julia för ett tag sedan, och jag var där. Visst var de duktiga men det var nog inte riktigt min grej. Så länge jag hade en stickning att sysselsätta mig med gick det bra, men när den var klar hade jag svårt att hålla mig vaken.

Jag kan också konstatera att även om Paco de Lucia är en fantastiskt duktig gitarrist då är flamenco inte heller min grej. Jag gillar honom bättre tillsammans med Al Dimeola och John Mc Laughlin (? stavning). Men bulgarerna gillade honom. Publiken på baletten var större än den på Simple Minds men allra störst var den på Paco de Lucia.

Mera Plovdiv

Gamla stan i Plovdiv är en mycket vacker stadsdel med trånga gränder och många vackra hus. Till skillnad från i Sofia försöker man bevara stadsedels prägel när man bygger nya hus. Men hur det kan se ut i Sofia får jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

Amfiteatern i Sofia

I Sofia är amfiteatern inte lika välbevarad som den i Plovdiv. Det kanske finns flera, men en hittades när en grävde för att bygga ett nytt hotell. Istället för att avbryta hotellbygget, byggdes den in i hotellet. Här kan en alltså avnjuta sin hotellfrukost samtidigt som man blickar ut över ruinerna.

Bara ett stenskast från hotellet finns de termala källorna. Här fyller många människor det varma vattnet i flaskor som de tar med sig hem. Fast jag vet inte riktigt varför, om det är särskilt hälsomsamt eller om det bara är för att få billigare vattenräkningar. I vilket fall som helst så är det troligtvis tillgången på temalt vatten som gjort att människor bott i det här området i tusentals år.

Granne med källorna ligger badhuset som enligt min resegudie nyöppnades 2007. Den renovering som gjorts var tydligen inte tillräcklig för redan när jag kom hit 2009 hade det stängt igen. Och det är nog för mycket att hoppas på att det öppnar innan jag lämnar landet. Jag får nöja mig med att beundra det från utsidan.

Plovdiv

Första längre utflykten i Bulgarien gick till Plovdiv, drygt 12 mil från Sofia. För att få variation på synintrycken valde jag tåg på ditresan och buss på hemresan. Men när jag åkte hem hade det hunnit bli mörkt, så då fanns det inte så mycket att se. Fast jag hann i alla fall upptäckta att skillnaden kanske inte var så stor som jag trott. Jag såg det upplysta tåget passera inte, så långt från vägen som bussen färdades på.

Plovdiv är en ganska vacker stad. Efter många om och men lyckades jag hitta fram till den största sevärdheten, en av världens bäst bevarade amfiteatrar. Den byggdes under kejsar Trajanus på 100- talet och hade då plats för mellan 5000- 7000 åskådare. Den förstördes vid en jordbävning på 300- talet men restaurerades. Statyerna bevardes liksom platser för 4000 åskådare. Besöket var väl värt ansträngningarna att hitta dit.

Mer graffiti

Det taggas och kladdas en hel del och lite överallt i det här landet. Ibland blir det riktigt bra, som konstverket ovan. Men även på det som är bra ska det förstås kladdas lite till. Synd.

Sofias teologiska högskola

Min önskan att gå på nya gator på mina promenader bidrar ibland till överraskningar. Gatorna går inte alltid rakt fram i den här staden, och inte alltid åt det hållet jag tänkt mig. Dessutom kan det vara mycket besvärligt att byta spår. Det är hus och staket eller murar mellan husen vart man går.

På väg för att besöka ett lägenhetsmuseum, där någon stor bulgarisk musiker bott, hamnade jag istället i en stor park där Sofias teologiska högskola, St. Yoan Rilski, låg. Han stod förstås själv staty utanför byggnaden. Kanske blir det fler besök här. Alla dörrar stod öppna så jag kanske ska utforska denna vackra byggnad lite till.

Fiender i Bulgarien

Mina absolut värsta fiender i Bulgarien är toaletterna. Bilden visar den toalett jag vanligtvis begagnar mig av när jag är på arbetet, eftersom den ligger på samma våningsplan som mitt arbetsrum.

Toaletterna är av varierande standard på de olika våningarna i universitetsbyggnaden, men det finns stora brister på vilket våningsplan man än befinner sig. Där inredningen är någorlunda komplett går dörrarna inte att låsa. Och komplett inredning i Bulgarien innebär inte att det finns toalettpapper, tvål och handdukspapper. Det innebär sittring och en dörr utan hål i. Toapappret, som man alltså får medföra själv, slänger man i en papperskorg bredvid toastolen. Man hör nästan aldrig någon tvätta händerna efter toabesöket, men jag har förstått att de flesta rotar rätt på våtservetter som de har i sina handväskor och rengör händerna dem. Det är alltså inte fullt så äckligt som jag först trodde.

När jag träffade de andra svensklektorerna som arbetar i den här delen världen, var det en av dem som var av den bestämda uppfattningen att om det finns toapapper på toaletterna är det ett tecken på att landet är civiliserat. Jag blev därför mycket glad när det kom upp toapappershållare på toaletterna på mitt plan på universitetet innan jag åkte hem över sommaren. Det fanns tillochmed papper i dem vid några tillfällen. Nu, tänkte jag, händer det saker! Bulgarien är ju i alla fall med i EU sedan några år tillbaka. Men förhoppningar kom på skam. Vid återkomsten efter sommarlovet är toapappershållarna borta.

Toaletten i min lägenhet innehåller all upptänklig lyx som toapper, tvål och handduk men förorsakar mig ändå vissa problem. Den fyller inte alltid upp nytt vatten i behållaren när jag har spolat, så att nästa gång jag ska spola fungerar det inte. Enligt lagen om alltings jävlighet händer det vanligtvis när man som minst önskar det dvs efter stora A. Först trodde jag att det berodde på hur jag tryckte på spolknappen. Jag provade därför olika tryckmetoder. Vid ett av dessa försök att hitta rätt spolmetod lyckades jag med konstycket att fastna med fingrarna i spolknappen. Som tur var lyckades jag ta mig loss. Och nu vet jag att det inte finns någon rätt metod. Det är bara trycka en eller flera gånger till. Till slut har det till min stora glädje alltid gått att få igång påfyllningen.

Universitet i närbild

Jag har ju glömt att berätta att vi var månadens universitet på Svenska Institutets hemsida i maj. Läs mer, se bilder och slideshow med bra bulgarisk musik på adressen



http://www.si.se/Svenska-spraket/Svenska/Svenska-spraket/Universitet-i-utlandet/Universitet-i-narbild/Bulgarien/

Dragalevtskiklostret

Ett vanligt helgnöje för Sofiaborna är att bege sig ur till berget Vitosha. Det har även jag gjort några gånger. Idag tog jag bussen upp till kanske 2000 m ö h. Där låg det snö på träden och iskristallerna växte på marken. Jag var glad att jag hade slängt ner mössa och vantar i ryggsäcken. Tyvärr hade jag glömt att kolla att batteriet i kameran var laddat så jag kunde inte ta några bilder. Därför blir det bilder från en tidigare utflykt.

Dragalevtskiklostret byggdes år 1345 och är numer ett nunnekloster. En mycket vacker plats dit många människor kommer för att hämta heligt (?) vatten. En del kommer med bil och stora dunkar som de fyller. Andra åker buss och har därför lite mindre dunkar. Själv fyllde jag bara en halvlitersflaska men jag märkte faktiskt inget särskilt, mer än att det smakar godare än vattnet i kranarna. Det är kanske mer det än heligheten som gör att sofiaborna hämtar vatten vid klostret. Kranvattnet smakar faktiskt äckligt om en dricker det direkt ur kranen. Om en låter det stå ett tag blir det uthärdligt.

Boyanakyrkan

Ytterligare en sevärdheterna som finns presenterade i min turistbok är nu avklarad. En av Europas äldsta kyrkor, Boyanakyrkan, började byggas på 900- talet. På bilden med trappan syns att den har byggts till senare, närmare bestämt på 1200- talet. Den högra delen av byggnaden är den äldsta.

Sedan 1979 finns den med på unescos världsarvslista. Eftersom jag är en lydig svensk har jag inga bilder inifrån kyrkan. Det har däremot de andra två paren som besökte kyrkan samtidigt. Tar målningarna skada eller är det för att man vill sälja egna bilder som det råder fotograferingsförbud?

Längs med vägen fram till kyrkan stod det största träd jag har sett här i Bulgarien.

Mer kultur

Så här kan bordet med förfriskningar se ut på ett vernissage för barn, om det är stadsbiblioteket i Sofia som ordnar det. Jag har varit på andra, där det serveras vin fast publiken består av nästan bara barn.

På biblioteket visades en utställning med bilder av Ilon Wikland och Karlsson på taket tittade självfallet förbi. Vernissaget var mycket välbesökt. Det var många barn som ville ge Ilon Wikland sina teckningar. Om publiken fortsatte att strömma till låter jag vara osagt, men Astrid Lindgrens böcker är i alla fall mycket populära här i Bulgarien.

Bulgarisk Seierstad

Bulgarien har, till skillnad från Sverige, en egen Åsne Seierstad. Hon heter Elena Yoncheva och är också fortograf. Härom veckan var det en utställning med hennes bilder från Somalia där hon besökt och fått chans att tala men några av piraterna som härjar utanför kusten. Bilderna var mycket vackra. Den högra på mittenbilden och de båda längst ner är från ett fängelse. Jag vet tyvärr inte var eftersom det bara fanns bulgarisk text. Om du vill läsa mer om Elena kan du göra det på adressen

http://en.wikipedia.org/wiki/Elena_Yoncheva