Dramatik i Bulgarien

På väg till jobbet i måndags förstod jag att det snart skulle dyka upp nya valpar längs min promenadväg till arbetet. Där låg en tik gräset, alldeles nära en håla i marken, med överfulla juver. Och visst, redan dagen efter hade en försigkommen valp, kanske en eller högst ett par veckor gammal, hittat ut ur hålan. Jag funderade på om jag skulle ta upp kameran ur ryggsäcken för att ta en bild. Tiken hade dock noterat mitt stora intresse. Hon talade tydligt om för mig att jag skulle passa mig. Det gjorde jag.

Hålan som tiken hade valpat i ligger i en slänt ner mot en bäck som rinner genom hela Sofia. Ner till bäcken är det ungefär två meter som klätts in med sten och det sluttar mycket brant. Igår när jag gick förbi hålan hade en eller om det till och med var två av valparna, trillat ner för branten. En ensam liten satt kvar. Tiken var förmodligen och letade efter de försvunna valparna.

Jag undrar mycket över hur det gick. Efter vad kunde se fanns det mycket små möjligheter för tiken att hämta upp valparna. Och med tanke på hur hon reagerat när jag bara tittade på dem, fanns det inte i min föreställningsvärld att försöka hjälpa henne. För att komma upp och ner till bäcken hade jag fått gå flera hundra meter från hennes håla med valparna och det tror jag aldrig att hon hade accepterat. Som tur är, är det svårt att se ner till bäcken så jag kommer nog inte att se några döda valpar därnere, även om jag nog kommer att spana. Kanske kom tiken själv på att hon lättare skulle kunna flytta ner den/de valparna som var kvar i hålan. Jag hoppas det.

Mammas gata

Om inte vi alla i ett slag hade fått en ny bekant, vulkanen Eyjafjallajökul som jag måste ha passerat tätt intill i somras, fast då utan att ens notera henne (?), hade det inte varit den här gatan jag traskat fram och tillbaka just nu. Då hade jag istället traskat på gatorna i Varna.

För att få traska lite nya gator hoppade jag på spårvagnen som går precis utanför mitt hus och provåkte till centralstationen, för att ta reda på hur lång tid det tar att åka spårvagn dit. Den turen går i riktining mot centrum (bild två) och bort från berget Vitosha (bild 1). Förhoppningvis blir utflykten till Varna av lite senare, om vulkanen lugnar ner sig och mitt ressällskap, Tilda kan komma hit. Det tog ungefär en halvtimma att ta sig centralstationen. Fast det kan säkert ta dubbelt så lång tid när det är rusningstrafik och trafikstockningar. Då kommer man nog fram lika snabbt till fots.

Eftersom min utsikt alldeles för ofta ser ut som på nedersta bilden funderar jag på om jag ska ta med mig datorn ut till den lilla mysiga uteplatsen några kreativa personer har fixat nedanför min balkong. I höstas satt de där och spelade kort. Jag har inte sett dem sitta där ännu i vår. Fast våren som började så bra för tre veckor sedan kom av sig och kom väl inte tillbaka igen förrän idag.

Än så länge ser jag uteplatsen från balkongen, men snart är alla träden fulla med löv. Då hör jag bara ljudet av personerna som sitter där och pratar och skrattar. Valnötsträdets blommor(?)skymmer inte utsikten så mycket, men lövverket är som synes på gång.

Rilaklostret

Rilaklostret är Bulgariens största och mest dekorerade kloster. Andra bilden är en del av taket. På bild nummer tre, berättelser ur bibeln med en helvetesskildring längst ner till höger.

Klostret ligger på 1150 m ö h. Dagen innan jag och Tova var på den här utflykten, hade det varit 20 grader varmt i Sofia. Det gjorde att vi inte riktigt var klädda för den temperatur som mötte oss här i bergen. Tyvärr förtog det lite av tjusningen. Annars kan jag varmt rekommendera ett besök.

Rilaklostret har anor från 1000- talet men det har förstörts och återuppbyggts flera gånger, senast på 1830- talet . Den äldsta del som fortfanade finns kvar är tornet som syns på nästa bild och som är från 1335.

Vintriga bilder från Budapest

Det är tre veckor sedan jag var i Budapest, men det känns som evigheter. Särskilt när jag tittar på bilderna.Fördelen med Budapest när jag var där, är säkert att det gick att komma fram vid alla sevärdheterna. Fastän det finns många kan jag tänka mig att det kan bli rätt fullt lite var stans när det är högsäsong.

Har som vanligt blandat ihop bilderna så det berömda parlamentet syns på bild ett och tre. Bilden med Donau emellan är tagen från Matthiaskyrkan som syns lite på bild nummer två. Man höll på renoveringsarbete vilket gjorde att en bild med lite mer av kyrkan dessutom hade visat en massa byggnadsställningar. Den bilden tog jag aldrig.

Däremot tog jag en bild på Ungerska nationalmuseet som kanske alltid ser ut så här på kvällen. På dagen är det en pampig vit byggnad. Eftersom jag gillar maffiga statyer blir det statybilder från slottet. För en bra fotograf som har bättre tur med vädret än vad vi hade, är den här staden en guldgruva.