Museum i Veliko Tarnovo

Min första utflykt i landet resulterade inte särkilt många museibesök eftersom det inte fanns så många att besöka i Nessebar och Sozopol. Men det tog jag igen med råge i Veliko Tarnovo och Russe. Det kan nämligen gå väldigt fort att besöka ett museum i Bulgarien. Jag har besökt museum där det inte förekommer en enda latinsk bokstav och då tar det vanligen inte särskilt lång tid att gå igenom lokalerna och titta på föremålen. Det spelar ingen roll hur intressanta de är. Detta har jag tolkat som att

1. I Bulgarien tror man inte att omvärlden är intresserade av dem
2. Bulgarerna är inte intresserade av omvärlden

När jag har presenterat dessa tankegångar för bulgarerna har jag dock fått ytterligare en tolkning. Museerna har inga pengar och därmed inte råd att översätta alla texterna till andra språk. Det är en förklaring som jag också fått bevis på att den kan stämma.

Många museer är låsta och man måste ringa på en klocka för att bli insläppt. När man blir det måste också den person som släppt in en springa runt och tända i alla utställningshallarna. Jag förmodar att det är för att minska på utgifterna för elen som man släcker ner så fort det är tomt på besökare. Och det verkar i många museum vara det den mesta delen av tiden. Jag har ofta varit den enda besökaren.

Kyrkan som fungerar som museum på toppen av Tsaravets har jag redan berättat om. På bilden nedan syns Renaissance and Constiutent Assembly museum. Här fanns sparsamt med engelsk text.

Efter det ottomanska väldets fall år 1879 då Bulgarien åter blev självständigt blev Veliko Tarnovo landets huvudstad. Det vackra rummet där det nya landets framtid stakades ut och styrdes ifrån i ett antal år finns bevarat.

I entrén till konstmuseet stod det att det var gratis inträde på engelska men inte ens denna information hade man haft råd att översätta. Det kostade visserligen bara ca 10 kr i inträde men ändå. Och det gav förstås en fingervisning om hur det stod till på insidan.

Mycket sparsamt med engelsk text var det även i det arkeologiska museet.

Enda museet i Veliko Tarnovo som får godkänt är Sarafinahuset. Där fanns åtminstone det mesta av texten översatt till engelska. Huset byggdes av en förmögen bankir 1861 och visar hur förmögna personer bodde staden på den här tiden. Det finns också fotografier, hantverk och textilier från den bulgariska renässansen som ju inföll senare här.