Konstinstallataion

Med en hel del sorg i hjärtat reste jag tillbaka till Sofia för sista gången innan det här äventyret är avslutat. Jag är förstås övertygad om att jag kommer att återvända hit för att besöka alla fantisktiska vänner jag fått här och kanske vill jag även arbeta här fler gånger, men det var i alla fall sista återresan den här perioden. Lite upplivad var jag förstås för att jag skulle få tillgång till finrummen på flygplatsen. Eftersom jag gått med i en flygklubb och samlat poäng hade jag nu ett kort som gav mig tillträde till loungen i Budapest. Fast det var visst bara på låtsas.

Om ni, mina Bulgariska vänner tycker att jag ibland har uttryckt mig lite negativt om sakernas tillstånd (och kanske kommer att göra det vid fler tillfällen) i Bulgarien kommer här lite plåster på såren. I Ungern verkar det inte heller finnas datorsystem värda namnet. Mina poäng på resorna måste jag alltid gå till kontoret i Sofia och tjata mig till och när jag nu kom med mitt kort så dög inte det. Det fanns en felaktig bokstav på min biljett så jag blev inte insläppt i de fina salongerna trots innehav av silverkort.

Stämningen lättades dock upp något av den nya spännande konstinstallationen i ankomsthallen på Sofias flygplats. Vi som tillhör "verklighetens folk" (uttryck myntat av Göran Hägglund, ledare för Kristdemokraterna = sådana som inte gillar abstrakt konst) blir alltid glada när vi kan känna igen något i konsten. Den här installationen kände jag igen! En pendang till en installation på konstmuseet! Jag har presenterat den tidigare men för den som har glömt kan jag presentera den igen.

Den sista tiden här har förutom det myckna kulturkonsumerandet också förgyllts av en övernattning på ett femstjärnigt hotell. Tyvärr har jag aldrig bott på femstjärnigt hotell tidigare vad jag kan komma ihåg. Jag kan därför inte bedöma om fem stjärnor i Bulgarien är lika mycket värda som fem stjärnor någon annan stans. Rummet var i alla fall mycket stort och mycket flott som framgår av bilderna.

Det enda negativa här var väl att jag beställde kanin på den mycket dyra (med bulgaiska mått mätt) restauragen. Jag gjorde det mest för att jag inte ätit så mycket mer än den kanin jag lagat till själv och var nyfiken på hur de lagar till kanin på en fin restaurang. På restaurangen räknade de nog med att det var riskfritt att försöka lura västeuropéer. Det var ju bara synd att de försökte lura just mig med att servera fläskfile istället. Så stora bitar kött går inte att hitta på en kanin och kaninkött har desutom en ganska speciell sötaktig smak men det är det kanske inte så många som vet om. Kyparen var i alla fall ärlig nog att inte försöka ljuga bort misstaget.

Centralbadet

Det vackra centralbadet i Sofia, där man kan bada i termalt vatten, hade precis öppnat efter några års renovering stod det i min guidebok som gavs ut år 2007. Det var stängt när jag kom hit år 2009 så renoveringen var kanske inte tillräckligt omfattande.

I byggnaden finns också en utställningsdel som till slut öppnats igen. Just nu pågår en utställning producerad av en bank som heter "Money talks". Det fanns bara bulgarisk text och jag bad inte om hörlurar för att få engelsk information den här gången. Kanske hinner jag med det innan utställningen stänger. Här är i alla fall några interörbilder från huset.

Sozopol

När en reser i Sverige är det vanligt att kolla upp avgångstider och planera sin resa in i minsta detalj. Jag vet inte om det skulle vara möjligt att göra här. Vissa hemsidor finns bara på Bulgariska och det där med användarvänlighet verkar inte ha slagit igenom här när det gäller hemsidor.

Däremot är de kommunala kommunikationerna användarvänliga så det gör inget att det inte går att planera sin resa. Behovet av att göra det i Sverige hänger ju ihop med att det är så glest mellan turerna.

Mellan städer som ligger nära varandra går bussarna ofta, fyra i timmen mellan Nessebar och Bourgas och det är säkert likadant mellan Bourgas och Sozopol. Även när det gäller längre sträckor som mellan Sozopol och Sofia, en bussresa som tar ungefär 8 timmar, finns ett antal avgångar att välja mellan varje dag. Jag önskar att det var lika enkelt att resa kollektivt i Sverige.

Gamla stan i Sozopol ligger liksom Nessebar på en halvö och har också anor från 600- 500- talet f Kr. De flesta av lämningarna från romartiden höll de för tillfället på att restaurera så det syntes inte så mycket av dem. Här var också museet stängt, till skillnad från i Nessebar, liksom konstmuseet. Om du tänker besöka Sozopol är april månad inte att rekommendera. Det är säkert inte heller så kul här under högsäsongen. September säger mina studenter är bästa månaden för att besöka båda de här städerna.

Av gamla stan i Sozopol har Sofia en del att lära. Gatskyltar på både kyrilliska och latin fanns i varenda gathörn så det var inga problem att veta var en befann sig. Dessutom fanns det skyltar på flera språk som berättade om en del av de byggnader som syns på bilderna. Tyvärr skrev jag inte ner informationen och jag läste på många skyltar så ni får hålla tillgodo med bilderna.

Nu när jag ser på bilderna kanske det ändå var finare i Sozopol än i Nessebar och begyggelsen var mer blandad, både när det gäller material och höjd, även om det inte framgår av bilderna. Dessutom är Sozopol mer kuperat.

St Zossimkapellet är från 800- 1200-talet och har fått namn efter sjömännens huvudbeskyddare. Här lades förr kropparna efter druknade sjömän på "lit de parade".

Nessebar

Nu i vår tänker jag ta tillfället i akt att se mig om lite i landet medan jag har chansen. Den första längre utflykten är redan avklarad. Eftersom jag inte är någon luttrad backpacker och dessutom harstammande från trygghesnarkomanernas land var det ett första viktigt beslut som skulle fattas innan resan kunde bli av. Att boka boende före avfärd och riskera att jag inte hittade fram till stället där jag bokat, eller åka på vinst och förlust och lita på att det där med boende skulle lösa sig. Jag valde det senare alternativet och det gick bra. Fast ett tag misströstade jag. Jag somnade nämligen till en kort stund på bussen och missade att gå av i Nessebar.

Visserligen stod det Sunny Beach där busspersonalen körde av mig, men eftersom jag frågat om det var Nessebar när jag gick av trodde jag ett tag att det bara var hållplatsen som fått namn efter turistgettot. Och visst fanns där hotell i överflöd. Men alla var stängda. Där hade det nog inte gått att hitta någonstans att bo. Det blev några kilometers promenad tillbaka i bussen färdriktning och där, i Nessebar, fanns i alla fall några öppna hotell.

Nessebar finns med på Unescos världsarvslista och det är fullt begripligt. Den lilla staden som ligger på en halvö är mycket vacker. Dessutom är den full med lämningar efter thraker, greker och romare som daterar sig ända tillbaka till 300 f Kr.

På bilden ovan syns medeltida kyrka, Hristos Pantocrator, byggd i typisk östortodox arkitektur.

Staden är också känd för sin speciella arkitekur med låga hus och smala gränder. De flesta husen är byggda i trä men det finns som synes även stenhus.

På morgonen hade fiskarna varit ute med sina båtar och plockat upp nät och här satt de och tog hand om fångsten. Jag kan tänka mig att de får avsättning för sin fångst under turistsäsongen men så här års borde det ha varit lite kärvt.

En annan medeltidskyrka, som det vimlar av i staden ligger precis ovanför hamnen. Den här har dock raserats av en jordbävning vilket inte syns på den bilden.

Nedanför kyrkan St John Aliturgetos, bland resterna stadens murade försvarsväggar, hade man installerat en scen för sommarteater. Här hade man också kostat på sig en del utsmyckning. Frågan är om det äkta vara eller kopior.

Staden är inte så stor. Efter två dagar hade jag promenerat i samtliga gränder många gånger. Hur man bär sig åt för att frakta runt turister i buss här om somrarna är en gåta som jag inte tänker ta reda på svaret på.