Russe

Russe vid Donau med en bro över till Rumänien är idag ingen särskilt betydelsefull stad i Bulgarien. Dess storhet var på 1800- talet när floden var en viktig länk till övriga Europa. Staden sägs vara den mest Europeiska både på grund av sin arkitektur och sin historia.

Det finns otroligt många, mycket vackra välbevarade hus i Russe men också många exempel på hus som fått stå och förfalla så länge att de numer är utom all räddning.

Biblioteket

Teatern

Sveta Troitsakyrkan som byggdes på 1600- talet är den äldsta byggnaden i staden. Största delen av kyran finns under jord eftersom kyrkor under det ottomanska väldet inte fick vara högre än en meter över marken.

Tsaravets

Här i Veliko Tarnovo har man funnit rester av bosättningar som är 4000 år gamla men för oss som kommer dit idag är det endast den medeltida fästningen som ligger på toppen av berget Tsaravets som är synlig. Den byggdes av bysantinerna på 500- till 600- talet. Rester efter 400 boningshus och affärer, 22 medeltida kyrkor och Tsarens palats där 20 tsarer regerat, finns inom området.

Ingången till fästningen syns längst till vänster på den översta bilden. Så här ser den ut från utsidan.

Och från insidan.

Till höger lite utanför den översta bilden finns Baldwintornet som ursprungligen var ett fängelse för den förste latinske kejsaren Baldwin I av Flandern som togs tillfånga efter att hans armé besegrats år 1205. Han hade i alla fall en ganska fin utsikt innan han blev avrättad.

Patriarkens hus, kyrkan på toppen av berget är byggd på 1970-80 talet men den är byggd på grunden till en kyrka som byggdes på 1200- talet och som förstördes i slutet av 1300- talet. Den används inte som kyrka utan är bara en turistattraktion. Det kan vara förklaringen till den moderna utsmyckningen.

Veliko Tarnovo

Som så mycket annat i det här landet har Veliko Tarnovo gamla anor. Det är säkert tillgången på vatten som gjort att människor har bott här under lång tid. Floden Yantra som slingrar sig fram sätter i allra högsta grad sin prägel på den här staden.

Längst upp till vänster syns universitetet i staden. Som tur var för studenterna gick det bussar dit. Annars hade det varit en jobbig promenad varje morgon.

Sluttningarna ner mot floden var mycket branta och när det inte fanns hus i vägen fanns det ibland bristfälliga staket, ibland ingenting alls. Jag kom på mig själv med att instinktivt söka mig så nära vägbanan som möjligt på mina promenader genom staden. Det var där trottoaren märkligt nog kändes säkrast.

Husen var oftast en eller två våningar höga på ena sidan men kunde vara ända upp till fem våningar höga på den sidan som vätte mot floden.

Gränderna var trånga vilket gjorde att de bildar som färdades där i alla fall inte kunde hålla några högre hastigheter.

I staden fanns ett speciellt sätt att dekorera fasaderna som jag inte sett någon annanstans.

Här är ett mer sentida exempel på sätt att dekorera. Staketet omgärdade idrottsplanen i Veliko Tarnovo. Undrar om det också kommer att räddas åt eftervärlden?

Gorni Okol

Sofia är numer en välbekant stad så ett erbjudande om att få följa med på en utflykt utanför staden tackar jag förstås inte nej till. Färden gick till Gorni Okol, en liten by i bergen trekvarts timmes färd från Sofia.

På vägen passerade vi Bulgariens största sjö, Iskar. Det är ingen naturlig sjö utan en sjö skapad för att alstra vattenkraft. Med svenska mått mätt är det förstås ingen stor sjö. Men det är ett populärt utflyktsmål för sofiaborna. De har ju inte Vänern att jämföra med. Restaurangen som ännu inte öppnat för säsongen, är därför med största sannolikhet fullsatt om sommaren.

Eftersom byn ligger såpass nära Sofia har det numer blivit gasnka populärt att bo här. Det är förmodlgen skälet till att bebyggelsen var ganska blandad. Här fanns fina välunderhållna hus, hus som inte var färdigbyggda och hus som rasat ihop.

Huset lägst till höger i bilden var tidigare byns enda affär. Snett framför den finns det obligatoriska marmortorget som enligt min ciceron fanns i alla bulgariska byar och städer. De var till för manifestationer där partiet skulle hyllas. Numera används marmortorget i Gorni Okol mest för att torka hö på sommaren.

I trädgårdarna var odlingssäsongen på gång även om det inte fanns någon sallad färdig att skörda, som det fanns i Sozopol redan för en månad sedan. Gorni Okol ligger på kanske 1300 m ö h så här är det betydligt kallare. Lite kryddor var dock på gång i den här smakfulla kryddträdgården.

Om det inte hade varit så disigt, eller om det var låga moln som skymde sikten, skulle jag fått med Rilaberget på den här bilden. Där har jag besökt Rilaklostret (vilket jag berättat om i ett tidigare blogginlägg) så jag kanske numer kan anses vara ganska välberest i Bulgarien. Fast än är jag inte nöjd. Det finns väldigt mycket kvar att se i det här landet.