Om inte vi alla i ett slag hade fått en ny bekant, vulkanen Eyjafjallajökul som jag måste ha passerat tätt intill i somras, fast då utan att ens notera henne (?), hade det inte varit den här gatan jag traskat fram och tillbaka just nu. Då hade jag istället traskat på gatorna i Varna.
För att få traska lite nya gator hoppade jag på spårvagnen som går precis utanför mitt hus och provåkte till centralstationen, för att ta reda på hur lång tid det tar att åka spårvagn dit. Den turen går i riktining mot centrum (bild två) och bort från berget Vitosha (bild 1). Förhoppningvis blir utflykten till Varna av lite senare, om vulkanen lugnar ner sig och mitt ressällskap, Tilda kan komma hit. Det tog ungefär en halvtimma att ta sig centralstationen. Fast det kan säkert ta dubbelt så lång tid när det är rusningstrafik och trafikstockningar. Då kommer man nog fram lika snabbt till fots.
Eftersom min utsikt alldeles för ofta ser ut som på nedersta bilden funderar jag på om jag ska ta med mig datorn ut till den lilla mysiga uteplatsen några kreativa personer har fixat nedanför min balkong. I höstas satt de där och spelade kort. Jag har inte sett dem sitta där ännu i vår. Fast våren som började så bra för tre veckor sedan kom av sig och kom väl inte tillbaka igen förrän idag.
Än så länge ser jag uteplatsen från balkongen, men snart är alla träden fulla med löv. Då hör jag bara ljudet av personerna som sitter där och pratar och skrattar. Valnötsträdets blommor(?)skymmer inte utsikten så mycket, men lövverket är som synes på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar