National palace of culture

I en park inte långt från där jag bor ligger detta ganska fula kulturhus med det ståtliga namnet. Nu har fontänerna sluta spruta och de röda blommorna är bortrivna och ersatta med någon sorts bladväxter, planterade i snörräta rader för någon månad sedan. Först gick det parkarbetare och rensade ogräs bland de röda blommorna, vilket jag kan tycka var lite slöseri på arbetskraft. Någon vecka senare kom nämligen andra parkarbetare och rev upp alla växter och körde runt med jordfräs, för att slutligen plantera nya växter. Det är nog inte stort mer än en månad sedan jag noterade att man planterade nya penséer i flera rabatter och de blommar fortfarande.

I National palace of culture, NDK till vardags, finns stora konsertsalar som jag hoppas att jag snart ska få anledning att besöka. Simpel Minds ska t ex spela här snart. Här visas även film på jättelika filmdukar, bl a Mamma Mu och Kråkan. Kulturhuset fungerar också ungefär som Svenska mässan. Nu har det i en dryg veckas tid varit en jättelik, årlig återkommande marknad med bulgariskproducerade varor. Det visade sig vara mest moderna kläder och skor. Det är inte klokt vad mycket kläder det produceras här. Endast några få utställare med lite mer traditionella varor fanns med, vilket gjorde mig lite besviken. Men Sofiaborna strömmar till i massor. Vid vissa utställare är det mycket trångt och det är inte helt lätt att få handla.

Jag passerar ofta kulturhuset på väg till och från universitetet. En gång i månaden måste jag också gå in till ett kontor i bottenvåningen och betala min TV-, telefon- och interneträkning. Här får man inga fakturor i brevlådan utan man man måste gå till försäljningskontoret och betala. Det gäller samma sak med mobiltelefonen. Efter att ha fått ett sms på bulgariska som talar om hur mycket jag ringt/ messat för, får jag gå till en butik och betala. Det är tur att vi i alla fall har samma sorts siffror.